att veta att man ska behöva sälja sin bästa vän, sin allra bästa vän som man litar på till 110%.
som man kan berätta exakt allt för, precis hur man känner vad det än är för man vet att han inte kommer att säga det till någon. att då veta att denna bästa vän ska flytta iväg från en, att bo 17 mil från, att göra allt han & jag gjort tillsammans ska han nu göra med en annan liten flicka. han ska få en ny bästa vän som han ska lita på & älska. det skär i hjärtat av bara tanken, men det är inte en tanke. det är sanningen.
.
våren 2009, 17 maj. regional ponnyhoppning på kalmar hästsportklubb. min sista chans att visa vad du & jag gick för. men jag var för lång det var helt enkelt så. jag ville inte inse att det faktiskt var så. framhoppningen gick super, in på banan, hinder på 1 meter, någon minut senare ut med en klump i magen. vi hade stannat på 2an & 3an vilket resulterar i uteslutning. jag skrittade förbi allt & alla, kände hur min blick var tom och hur klumpen i magen bara växte och växte. jag försvann iväg så långt jag kunde, bara lät dig gå & gå på långa tyglar och bara grät & grät. jag hade misslyckats med att visa att det skulle vara du & jag föralltid. jag försökte verkligen men sanningen var att det inte fungerade längre.
.
att behöva lämna ifrån sej den man älskar mest i hela universum som alltid ställt upp vad det än gällt. det går inte att göra utan att känna såhär. igår, för exakt ett halvår sedan åkte han härifrån. för att flytta iväg och bo 17 mil från mig. jag var inte hemma just då, det var väl bäst det för det hade varit jobbigt. och för ungefär 1 år sedan berättade mamma att vi nog skulle vara tvungna att sälja rebell till sommaren för jag växte & växte och vi hade inte råd att ha flera hästar träning & tävling. så det var bara att välja, rebell som jag bara kunde rida hemma eller chaboukie som jag kunde träna och tävla.
.
jag minns fortfarande dagen då mamma hade hämtat dig i helsingborg. minns att jag kom till stallet och cyklade ner till gäststallarna för att se om du var där, men det var du inte så cyklade upp till vanliga stallet. och där stod du, i gången. glänsande och hur gullig som helst. och bara kollade på mig med dina varma snälla ögon. då trodde jag det skulle vara vi föralltid, men jag trodde fel. det visste jag inte då, men det vet jag nu & det svider.
.
jag saknar dej så sjukt mycket så det är inte sant. har alltid förträngt bort känslorna som kommer för att jag inte har dej längre. det har fungerat men ibland behöver man gråta ut. fyfan vad jag älskar dej Rebell <3
det finns inga ord, du kommer aldrig mer vara min och det känns, det känns förjävligt rent ut sagt.
tack för de 1015 dagarna tillsammans med dig, det är dom underbaraste dagarna i mitt liv
.
”But you and me were meant to be together
Cause when the roof caved in and the truth came out
I just didn’t know what to do
But when I become a star we’ll be living so large
I’ll do anything for you
Cause when the roof caved in and the truth came out
I just didn’t know what to do
But when I become a star we’ll be living so large
I’ll do anything for you”
det går inte att göra något annat än älska dej<3
<3
<3
det är såhär det ska vara, för-all-tid <3
fina ponny <3
fredagen den 13 oktober, samma dag som du kom <3
sommar 2008 <3
<3
<3333333
lyckalyckalycka <3
.
ibland behöver man skriva av sig, en av anledningarna till vf man bloggar<3
eller 
-
