Just nu är mitt humör verkligen på topp.
Jag är så glad.
Jag är så glad att jag har den ponnyn jag har.
Jag är så glad att mamma faktiskt köpte honom där i Oktober 2007.
Jag är så glad att jag gav ponnyn en chans.
Jag är så glad att allt fungerar nu efter allt slit som det faktiskt varit.
Jag är så glad av alla fina ord jag får både om mig och min ridning samt om Chaboukie och hans hoppteknik.
Sånt kan man verkligen leva på länge. För nu inser jag att allt slit jag och min mamma lagt ner från vi fick hem honom verkligen gjort susen. Som han utvecklats och det har varit så sjukt häftigt att ha följt med hela vägen och vi har en bit kvar på vår väg innan vi har kommit dit där den kommer att delas och vi ska gå åt två olika håll.
Vi fick hem ponnyn i Oktober 2007. Han var 3 år. Precis inriden, kunde skritt, trav och galopp. Uppsuttet hoppad några få kryss. Fick leda han i hingstkedja och longerlina + spö & hjälm ut i hagen för han gick på 2 ben.. Nykastrerad…?
I 1,5 år red min mamma honom för mitt förtroende för han var i botten efter 2 rejäla avfallningar. Det var hon som hoppade hans första klubbhoppning, det var hon som hoppade han hemma, på träningar. Det var hon som började muskla han, det var hon som gjorde allt den där första tiden.
Sedan kände jag mig redo att ge han en chans vilket jag gjorde. Startade hans andra klubbtävling och sedan var det dags för lokalt. Sen dess har det rullat på. Många nollrundor men även många rundor med stopp och liknande. Han har varit en ponny som kollat på exakt allting till en ponny som lugnat ner sig och blivit mer rutinerad. Han vet vad allt handlar om nu. Vi har varit uppe på topp och sedan fått backa ner klasser för att bygga upp hans självförtroende.
Och just nu går det som på räls. Han är jättemusklad, hoppar som aldrig förr och det fungerar jättebra på tävlingar. Jag får nästan tårar i ögonen när jag skriver.
Men fy sjutton vilken resa & gud vad mycket jag har lärt mig. Det är ju nästan galet. Min ridning har utvecklats något enorm på denna ponnyn under de 2 år jag ridit honom. Kan sitta och skriva här hur länge som helst men sätter nog punkt här.
