Symptom…

Jag har verkligen insett en sak och jag har äntligen lärt känna mina egna hästar ordentligt. De har sina idéer och är lite speciella på sina vis och i mina ögon är de allt annat än normala. Vad nu en normal häst är? Någon som inte försöker att ha ihjäl sig själv varje dag kanske.

Fiffi: Okej vi börjar med det rödhåriga lilla stoet som snart är 3 år fyllda. Jag har insett att denna krabat är självmordsbenägen. Frågan är om hon vet om det själv eller inte? Skulle hon haft ett träd i hagen hade hon antagligen sprungit in i det och dött och hade det funnit en vattenpöl så hade hon säkerligen dränkt sig… Jag vet inte vad denna dam sysslar med på dagarna men alltid är det något. Saken är att hon är genompantad och intelligent på samma gång. Hon kan vara riktigt klipsk och smart när hon vill men där emellan undrar jag faktiskt vad som cirkulerar i hennes huvud.

Som en mamma i stallet sa en gång när Svalan och Fiffi sprang runt. Det var Svalan som började.
Fiffi – ”Vi springer och vi springer och jösses vad vi springer, men varför springer vi egentligen?”
Hon blir nog bra en vacker dag…

Flex: Jag kan med handen på hjärtat sätta pengar på att denna häst har någon form av bokstavskombination för häst. Jag är stensäker på att det är så. Alternativt för mycket energi för sitt eget bästa men jag tror stenhårt på det förstnämnda! Ibland undrar jag om han har någon typ av headsheaking också -.- Men i alla fall. Denna hästen har så mycket energi så jag vet inte vad. Hans kropp springer till han stupar då inte han har tillräckligt med vett i huvudet för att säga stopp. Det är en tidsfråga innan han har ihjäl sig själv i hagen med tanke på sina race. Eller vad sägs om 3 rejält tilltuktade muskelfästen efter att ha gått omkull i hagen. Jo men det är ju himla roligt.

Tur att ni är söta hästarna. För jag älskar er ändå :))