You know my name, not my story.

”Idag funderade jag ganska starkt, på om det var värt det att egentligen blogga. Värt alla smällar, alla hat-kommentarer och folk som ska veta bättre.” - Taget direkt från en annan blogg och det är ord som ofta nämns på väldigt många hästbloggar och man kan fråga sig vad man gör eller inte gör för att man ska få dessa kommentarer, dessa som ska veta bättre, vara elaka, vara provocerande och så vidare.

Har skrivit ett liknande inlägg om detta innan och ibland undrar man om folk utgår från att man är perfekt. Att man gör allt helt felfritt, att man mår bra 24/7 och att det jämt går bra för en. Men vad är det för skillnad på oss mot alla andra dödliga människor? Näe ingenting förutom att vi väljer att dela med oss av vår vardag, av våra bra stunder, av våra fina bilder och våra glada stunder och texter. Bara för att 95% av allt material här speglar framgång eller lycka betyder inte det att det är hela sanningen. Det finns så mycket som en bloggläsare inte vet, så mycket så man inte kan tänka sig det själv, på alla sätt och vis, på alla plan. Jag driver denna blogg för att det är kul, för att kunna peppa mig själv, för att bli peppad av andra, för att kunna peppa och glädja andra, för att få respons, för att få visa hur jag gör med mina hästar och min träning, om hur jag tänker kring saker och ting, om hur bra det går ibland men att det är lika vanligt att det går käpprätt åt skogen. Det jag skriver är rätt för mig, men kanske inte för alla andra.

Jag är inte perfekt, inte på något vis. Utgå inte från det heller, utgå inte från att vi gör rätt 24 timmar om dygnet. Utgå inte från att varje ord vi skriver är rätt eller i just dina tankebanor. Alla är vi olika, tycker olika, vill olika, kan olika mycket osv. Men det är även skillnad på kommentarer och kommentarer, det beror endast på på vilket sätt man skriver  dem och vilken attityd man vill ha och hur man vill bli uppfattad. Sedan att vissa vill hela tiden ha rätt, verka bättre, veta mest och veta bäst, det är sådant man får ta med en nypa salt. Så länge du själv tror på vad du gör & vad du gått igenom så är det lugnt, de vet inte ens en bråkdel av det stora hela. Punkt.

Det här inlägget postades i Åsikter/Tankar/Pepp. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till You know my name, not my story.

  1. Malin skriver:

    Words. Jag gillar ditt tänk Johanna!

  2. Sjukt bra text!
    Ingen fara att du lånade meningen :)

  3. Elin Arvegil skriver:

    Helt rätt Johanna, håller med dig helt och fullt! Tycker din Flex (och även lilla Fiffi) är jättefin <3 blir sugen på att börja rida igen när jag ser dina bilder (slutade 2007 när jag fick barn och fick avliva min häst (av andra orsaker än att jag fick barn)…)

    Kram!

  4. Hanna skriver:

    Håller med dig helt och fullt! Skitbra skrivet. Men den värld finns väl tyvrr inte där inte ”jag vet bäst”/”mitt sätt är bättre”-personer finns. Hästar är personligheter precis som vi och därför finns det miljoner sätt att ta tag i olika problem men även hur man löser vardagliga ting. Så länge inget uppenbart djurplågeri pågår borde man leva efter filosofin att låta alla sköta sitt eget, de allra allra flesta vill väl sina hästar sitt bästa!? Och precis som du säger: Man vet aldrig hela storyn. Du lyckas mkt bra med att peppa folk, jag börjar också bli sugen på en egen igen ;-)

  5. Amanda skriver:

    Mycket bra skrivet. Tyvarr kommer man nog aldrig ifran manniskor som verkar tycka om att trycka ner andra..

  6. Frida skriver:

    Du sätter pricken över i:et ännu en gång!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>