Ta vara på det ni har, ta vara på allt fint ni faktiskt har möjligheten att få ha här i världen. För allt kan ändras så makalöst snabbt så man får passa på att njuta så länge det varar, man får passa på att vara lycklig de dagar man är lycklig för dagen efter kan allt vara som bortblåst. Jag har under tidens gång blivit bättre på att vara nöjd och framför allt tacksam över det jag har här i världen, jag har även blivit bättre på att ta tillvara på min tid med de jag älskar, för man vet aldrig när det är försent. Om en sekund, om tio sekunder eller om en dag, man vet aldrig fören det är försent.
Detta inlägget skrev jag på en av mina andra bloggar vid 00.20 den 19 Juni 2011.
Vid 22.15 den 19 Juni skrev jag såhär…
-
Du har säkert fått höra det många gånger tidigare, men det händer ofta att jag stannar upp i vardagen och tänker på hur synd ni verkligen hade… Helt ärligt så var och är Chaboukie min absoluta drömponny… Läste din blogg varje dag, njöt av att se bilder på honom, ja allt ni hade tillsammans verkade så underbart!
Den dagen du skrev det där sista inlägget ovan grät jag allvarligt floder, både jag och mina kompisar var helt förälskade i din ponny, alla tyckte att ni var så underbart fina och att ni inte alls var värda det ni upplevde, och det tycker jag än idag! Som jag sa, tänker på er ofta och ni kommer fortfarande flyga över alla hinder i mina ögon, precis som två stjärnskott!
Du är så otroligt stark Johanna, det tycker nog vi alla!<3
Dagen då han försvann hade jag varit borta och jag kommer hem och går in på din blogg. När jag ser att det står att han är borta. Går in cirka tio gånger för att fatta det men det gick inte in och nu har jag läst inläggen och börjar gråta. Du har varit grymt stark och jag har tänkt på om jag hade varit i din situation, jag HADE grävt ned mig. Du är grym som orkade gå vidare och en GRYM förebild!