Starka respektive svaga sidor

Alla har vi våra starka sidor och svaga sidor gällande allt, men på grund av bloggens inriktning så tänkte jag gå in lite på gällande min ridning. Lite småplock och sådant jag lagt märke till, har en hel olater som jag MÅSTE träna bort, dock har det blivit bättre det sista året men det är inte bra på långa vägar.

- Jag är en väldigt konsekvent ryttare. Jag sätter mina gränser för hästarna och vill ha dem inom mina ramar, de ska göra det jag ber om och jag ger mig inte fören jag har klarat uppgiften. Så jag gör om och gör om och gör om tills det fungerar. Bara att ha tålamod och hålla masken, det hjälper inte att tjura ihop och bli arg. Konsekvent, sätt gränser och repetera tills det fungerar.

- Jag tror även jag är bra att anpassa mig beroende på vilken häst jag sitter på samt vilket humör hästen på. Självklart är inte Flex likadan alla dagar, ibland är han piggare, ibland slöare, ibland träningsvärk, ibland spänd – alltså kan jag inte rida likadant och på samma sätt jämt utan måste anpassa mig efter hans humör och dagsform. Att vara konsekvent och sätta gränser mot hästen ja – men inte bråka utan hitta hållbara lösningar på de problem man har.

- Jag är ingen nervös ryttare och kan hålla nerver och annat mentalt i styr. Jag gör ju mitt bästa och bättre än så kan man inte göra, eller hur?

- Mina händer har alltid varit ett problem med dess följder. Jag lägger kull dem och puttar ut armbågarna. Även blicken har jag lagt ner och kollar alldeles för mycket ner och får därmed en dålig sits.

- När jag är på dåligt humör så ska jag inte rida. Särskilt inte om hästen den dagen råkar ha en hopp-och-sprätt-dag för då är det kört. Då har jag inget tålamod alls och allt blir pannkaka. För visst sabbar jag det för mig och min häst också emellanåt. Måste bli bättre på att bita ihop, ta några djupa andetag och börja om.